top of page

Dags att utmana dig själv

Vi människor strävar alltid efter mer. Mer pengar, mer välmående, mer utveckling. Det är helt naturligt att vilja ha mer. Det är också nånting bra! Även om vi blivit ilurade att det inte är det. Men det kräver av oss att vi blir den personen också. Vill du springa snabbare måste du anstränga dig mer, det säger sig självt. Men är du beredd på att göra det som krävs?


En intention (önskning) jag satte för mig själv i somras var att jag skulle klara av att springa milen under 50 minuter och att jag ville bli starkare och bättre i ridningen. Jag brukar vanligtvis ligga mellan 7 och 10 kilometer och har sprungit ett antal tiokilometerslopp tidigare. I somras sprang jag både Söder runt och Midnattsloppet och landade båda gångerna på strax över 50 nånting. Absolut inte dåligt men jag vet att jag har det i mig att komma under 50 minuter.


Det första jag insåg var att jag behövde hjälp för att nå mina mål. Och så blev det. Jag skaffade mig en personlig tränare. Kosta vad det kosta vill. Till en början tränade vi två gånger i veckan. Redan efter en månad gav jag mig på att springa två mil. TVÅ FUCKING MIL. What??? Min nya strategi var att om jag klarar att springa längre än vad jag brukar borde det bli lättare att springa milen. Det var inte aslätt men inte heller fruktansvärt. Mest lite monotont och lång tid, bra att ha nåt riktigt intressant i lurarna som man inte dör av tristess. Jag var också tvungen att stanna och köpa mig en dricka en gång för att fylla på energin. Sen en vecka senare gjorde jag det igen, samma runda. Denna gång betydligt lättare på foten. Och fortare gick det. Jag sprang de två milen på en timme och 47 minuter.


Stockholm halvmaraton kantades av regn och massa människor i spåren. Ändå väldigt glad i målgången!


Träningen fortsatte med PT en gång i veckan. Utöver det löptränade jag på egen hand och red som vanligt en gång i veckan. Sen var det dags för Stockholm halvmaraton. 2,1 mil. Målet var att springa det på en timme och 50 minuter. Jag kom in på 1.53.16. Inte så tokigt. På typ en och en halv månad har jag klarat av att springa ett halvmaraton. WTF? Har det varit enkelt? Nej. På riktigt RÖÖÖÖVJOBBIGT. Men också väldigt kul. Oskar min tränare sätter alltid upp nya pass som för varje gång blir lite mer utmanande. Det finns absolut tillfällen då jag vill ge upp, då jag inte tror att jag ska orka mer. Men så klarar jag det. Inte perfekt. Långt ifrån. Men jag klarar det.


Jag tror att det är precis så här inom alla delar av livet. Vi begränsar oss själva enbart för att vi inte tror på vår egen förmåga. Vi blir bekväma och tuffar på som vi alltid har gjort utan att riktigt reflektera över det. Det är sorgligt. Om jag klarar detta på ett par månader, vad klarar du då av på ett år?


Aldrig nånsin har jag kunnat drömma att jag kunde sätta så höga mål för mig själv. Det gör mig helt tårögd av att tänka att jag inte heller vågat höja mina mål i brist på självtillit. Men det fina är att det går att höja ribban när som helst i livet. Fyrtio ett år fyllda känner jag mig mer fit än nånsin. Who would have known?


Summa summarum, begränsa inte dig själv. Du klarar mer än du tror att du klarar av, därför ska du sikta högt. Högre än så. För det kommer bli fantastiskt! Den enda som sätter begränsningarna för vad du klarar av att åstadkomma är du själv. Det är de spärrarna du behöver jobba med. Så lovar jag att din verklighet kommer att förändras till det bättre.


Vill du ha hjälp med att sätta mål eller visioner för dig själv eller ditt företag? Hör av dig till mig genom att mejla till camilla@pinkpearl.se

0 kommentarer

Liknande inlägg

Visa alla

Hozzászólások


bottom of page